I början av förra veckan åkte jag ut i Trosa skärgård för att besöka Mimmi plus familj. Vi hade super trevligt och bra väder. Det var ett fantastiskt ställe en liten egen ö. En liten bit av paradiset kändes det som. Jag och Sirrah fic kampera i en egen liten stuga. Jag vaknade vid 5 och gick ut och satte mig på klipporna och bara njöt av lugnet, skärgården, doften av hav och salt. Ja det var så underbart. Sen gick vi in och sov en stundtill. Vi hade en skön vistelse och Sirrah var jätte duktig med barnen det samma gällde barnen som var duktiga med Sirrah. Här kommer några bilder på sommarparadiset.

I fredas packade jag bilen med hund och allehanda tillbehör och åkte upp till Dalarna. Jag skulle göra två flugor på smällen genom att dels tävla agility i Dala-Floda i två dar och även passa på och besöka Christian och Ari på deras landställe.

När vi kom fram blev det middag med nyrökt rengnbåge. Riktig gråt mat!!!! Det var så gott. Vi blev tilldelade en jätte mysig liten sovstuga och gick tillsängs tidigt då vi skulle gå upp redan vid fem nästa morgon.

Vi steg upp i ottan och for iväg. När vi skulle genom Rättvik blev det lite förvirrat då det var en massa avspärrningar pga ett stort bilevent så plötsligt var vi påväg mot Mora!!! Hjälp vi ska INTE till Mora!!! Nåja jag löste situationen och kom på rätt väg.

Hur gick då tävlandet???

Lördagen startade med agility ettan. Gunilla var jätte gullig och gick banan med mig så jag fick endel tips på hur jag skulle lägga upp det hela. Det var en trevlig bana med bra linjer. Sirrah var osäker i starten men när hon väl kom igång gick det bra. Vi förlorade tid då hon blev osäker när hon skulle upp på balansen då hon trodde det var gungan och stod och väntade på att den skulle slå över. Jag minns inte riktigt men vi fick 10 fel på hinder och endel tidsfel vi  blev 30 av 58.

Hopploppet blev en osäker start och 5 fel på hinder tyvärr minns jag inte på vad. Lite tidsfel också men vi blev 22 av 57. Tjoho!

Söndagen startade vi med hopploppet och jag blev lite orolig då däcket var med och skulle hoppas två gånger. Men detta fixade Sirrah galant missen blev att jag innan en tunnel vek av för tidigt så vi fick fem fel. Det blev lite tveksamt in i slalom då jag var sen att säga slalom så hon blev tveksam på vart hon skulle. Starten var lite osäker så åter blev det tidsfel men vi blev 16 av 54.

Agility banan var ganska så knixi och trixi och slutet var jag riktigt osäker på. På balansen blev hon lite osäker men mycket bättre än på lördagen. Hon tog alla kontaktfält och vi fick noll fel på hinder men lite tidsfel. Vi kom på 4.e plats av 54 så om vi inte fått tidsfel hade vi fått en pinne, men men.

Det börjar kännas lite tjatigt men jag är såååå nöjd med helgen och min underbara fantastiska hund som är en på miljonen.

I morse när klockan ringde kl 5 och jag hörde att regnet öste ner så var det mycket mycket frestande att bara vända på kudden och somna om. Men nu packade jag bilen och styrde kosan mot Köping. Ju närmare målet jag kom desto bättre blev vädret och väl framme så tittade solen från en allt blåare himmel. Jag skulle få kampera med Marianne o Per i deras ny inköpta stora tält. Per skulle även visa Sirrah då hon ibland går lite snett med mig då hon gärna tittar på mig och söker kontakt.

Fy så nervöst det var när någon annan visar ens hund.

Sirrah skötte sig kanonbra och fick sååå bra rörelser och blev placerad som 2:a med CK  i öppenklassen. I bästa tik så blev det ingen placering och då visade jag henne själv då Per visade sin Suzy som vunnit sin klass med CK.  Sirrah fick jätte fin kritik så jag är så nöjd med dagen och de faktum att jag inte somnade om till smattret av regnet i morse.

Per visade även Mingus som blev bästa hane och BOS.

Här kommer några bilder på vårat Taikonläger. På första bilden så är det  Sirrah på bordet och på andra är det Suzy.

Här om dagen när jag var ute på en eftermiddagsrunda med Sirrah så möter jag två kvinnor och en man som är ganska så överförfriskade. Det är ju inget att bry sig om, men när jag går förbi där de sitter och "festar" ser jag att en av kvinnorna är höggravid!  Jag blir aldeles ställd när jag ser att hon är gravid.

Vad gör man?  Kan man göra något och vart skall man vända sig?  Jag väljer att bara gå där ifrån men det känns ju inte helt ok.

Ett gäng människor har tagit detta intiativ att om man har en gul markering på koppel eller hund så behöver hunden utrymme och är inte intresserad av att hälsa på andra främmande hundar och/eller främmande människor. Ett bra intiativ tycker jag men det är trist att man ska behöva markera att man inte vill att andra släpper fram sina hundar eller barn utan att fråga om lov. Själv tycker jag att det är självklart att man kollar av med hundägaren om det är ok att hundarna hälsar eller om jag vill klappa en hund så kollar jag med den som håller i kopplet om detta är ok. Detta gäller dock inte för alla. Många hundägare släpper fram sina hundar utan att kolla om det är ok och blir det då något kurr mellan hundarna så blir det väldigt sura miner och en trist stämning samma gäller om man säger till att man INTE vill att hundarna ska hälsa.

Min älskade cattledog Kessie var ju en hund som inte alls gillade främmande hundar och om någon kom fram blev det konflik och då uppstod blodvite. Inte kul alls!!!! Så hade hon varit i livet hade hon varit kanarie gul från och med nu!!

Har tränat  agility två dagar nu och vi får inte riktigt till starterna. Hon blir jätte tveksam i starten och sen när vi kommer igång går hon som på räls. Jag försöker göra gemensam start dvs att hon och jag startar samtidigt och det funkar ibland och bättre än att sätta/ställa henne innan start och jag går en bit bort. Vet inte riktigt hur jag ska göra???

Vi körde långhoppet igår då jag ville kolla om hon blivit lite osäker då hon ju kraschade in i det på tävlingen men där vilade inga ledsamheter alls. Så det kändes riktigt bra.

Idag körde vi däcket som vi ju också hade lite knepigt med på tävling och det funkade sådär. Några gånger var det klockrent och andra blev hon tveksam men här tror jag att det bara är att nöta på så att hon känner sig trygg. Hon blir mera tveksam om det ligger i början av banan har hon kommit igång så är det inga större problem. Så det kanske sitter ihop med att hon är tveksam i starten. Ja detta tål att kluras på.

Iadg avslutades träningen med att Sirrah fick leka med Tommy. Gissa om hon blev glad!!!

Vi har tagit det riktigt lungt i ett par dagar.

I tisdags tog vi oss en riktig sovmorgon och gick inte upp förens vid halv tio. Sirrah var sååå trött efter tävlandet. På eftermiddagen for vi hem till min kompis Karin och fikade. När vi kommer dit möts vi av en mycket förväntans full liten Märta. Det är Karins dotter som är två år och hon hade väntat på hunden heeeela morgonen. Det funkade riktigt bra trots att Sirrah var lite tveksam då den lilla människan var lite ostadig på benen och vid ett tillfälle ramlade på henne. Ingen skada skedd men Märta blev riktigt rädd då Sirrah voklaiserade sin smärta.

I torsdags var vi och åt lite middag hos C som är Sirrahs uppfödare. Sirrah och hennes mamma Ebba lekte som aldrig förr.

I dadg har Jenny varit här och ätit middag. Jätte trevligt då det var evigheter sedan vi träffades.

Så har vi kommit hem efter andra tävlingsdagen och jag kan återigen konstatera att jag har en fantastisk hund som verkligen funkar i alla lägen.

Vi började dagen med agilityklass och det var en svår bana tycker jag och vad jag hörde på snacket runt banan så var det flera som tyckte sammasak. Med facit i handen så blev det endast 5 nollor av 117 starter och det tycker jag är lite i minsta laget när det gäller klass 1. Nåja vi kom runt med 10 fel på hinder och ett gäng tidsfel och vi kom på 34 plats. Sirrah kraschade in i långhoppet och jag såg att hon blev lite låg och tänkte att jag skulle bryta med jag peppade på och hon kom igen och trots att nästa hinder var gungan så fixade hon den galant och sedan flyter det på riktigt bra resterande del av banan. De andra 5 felen minns jag inte riktigt.

Efter vad som känndes som en hel evighet var det dags för hoppklassen. När jag gick banan så fick jag nästan dåndimpen för fy för bubblan vilka klurigheter vi blev serverade. Även denna gång hörde jag flera runt banan som kommenterade att de tyckte att det var mera som en klass två bana än en etta. Som tur var så blev jag peppad av Gunilla som sa att det är bara och köra för allt vad tygeln håller.  Sagt och gjort.

Starten blev väldigt tveksam och jag fick locka igång damen och efter ettan stannade hon och glodde på mig en stund innan poletten trillade ner och vi kom igång. Sen gick hon som tåget och vi klarade alla fällor. På slutet glömde jag nästan banan men lyckades rädda situationen och vi tog oss i mål. Jag vet inte vilken placering vi fick då jag inte orkade vara kvar tills klassen var klar men jag hoppas att jag får en rapport från Gunilla senare i kväll.

Vilken tävlingsdebut!!!!!!