Ett intressant fenomen som jag lagt märke till är att när man som uppfödare har några eller någon valp otingad i en kull så skriver man nästan alltid :Lovande tik- eller hanvalp finns kvar att tinga.

Det verkar ofta vara de lovande valparna som finnas kvar på slutet. Varför då?????

Jag var nere på ICA för att inhandla livets nödtorft och när jag står i kassa kön och det blir min tur så vänder sig den ena tjejen som var före mig om och säger till kassören:-Asch jag glömde denna och håller fram ett pantkvitto.

Sen tittar hon på mig och säger:- Du får den. Sen lägger hon  kvittot på kassan

-Ah tack så mycket. säger jag lite förvånat.

-Trevlig helg svarar hon och går.

En lite oväntad händelse som gjorde mig glad.

Vi går våran vanliga morgon runda när jag ser en cykel parkerad på gångvägen. Hmm kollar upp mot skogsslänten och ser en gråklädd herre med kikaren i högsta hugg. Han står och spanar på ett gäng fåglar som för ett herrans liv. Jag hinner tänka: Vad kommer min sååå modiga (NOT!!) hund göra???

Då tvärstannar Sirrah på stela ben och morrar dovt. Svansen börjar vibrera som en skallerorm redo för anfall. Några skall kommer också. Jag går vidare och ropar på henne och efter lite pockande så kommer hon stutsande jämfota på stela ben och skällande så skägget fladdrar!!!  Det var mig en skum typ matte, såg du inte!!??

Under resten av promenaden vänder hon sig om som titt som tätt för att vara säker på att den mycket suspekta grå mannen inte följer efter oss.

Torsdagen började i flygande fläng.

Innan jag drog iväg till jobbet förberedde jag middagen då jag väntade gäster. Jag skivade potatis och gjorde klart gratängen så att det bara var att sätta in den i ugnen när jag kom hem. Lite dammsugning hann jag också med innan jag drog i väg i fullfart till jobbet där jag under en lektion fick en sååå fin kommentar. Jag blev riktigt glad.

Jag går runt och hjälper elever med sina arbeten och plötsligt säger en kille:

-Det är så bra att fråga dig Marie-Louise för du kan så mycket om mycket. Man får verkligen hälp av dig.

Jag bockar och tackar det värmer verkligen ett lärarhjärta att man kan vara till hjälp.

På lunchen for jag hem till en barnlediga kollegan K och åt lite och snackade skit. Så mycket ätande blev det inte då jag inte informerat om att svamp det äter jag INTE och det bjöds på svampsoppa. Men jag får skylla mig själv.

Efter jobbet speeedade jag hem och lagade middag.

Vid 7 tiden kom Mimmi och vi hade en mycket trevlig kväll.

I söndags for jag och Sirrah i väg på den öppna träningen på Haninge BK det var sista gången på klubben sen blir det i ridhus hela vintern. Det var bara jag och Gunilla där så jag fick lite privat lektion.

Vi körde lite slalom och Sirrah börjar helt klart fatta hur det hela skall gå till: Sen körde vi lite handlings övningar och jag är ett riktigt plant arsel!!! Stackars Sirrah som har en så klantig matte, men som sagt övning ger färdighet så det är bara att jobba vidare. Hon tycker att det är kul så hon verkar förlåta mina klantigheter.

Efter träningen tog vi en härlig promenad på ett upplyst motionsspår och då alla joggare lös med sin fråvaro kunde hundarna springa lösa. Ike,Gunillas super häftig kelpiehane for runt i skogen och grymtade som en gris. Vid ett par tillfällen blev både jag och Gunilla lite rädda och trodde att det var ett vildsvin i skogen, men icke sa nicke det var bara Icke!  

Gissa om jag hade med mig en trött hund hem. En ljudlig suck och hon sov som en stock.

Guds starka arm av Åsa Larsson & Lena Andersson.

Denna bok i form av CD hamnade i min ägo genom en vän. Det är en novell och jag blev helt betagen. Uppläsare är Åsa Larsson själv och hon läser den helt fantastiskt!!!! Jag tycker ofta att det blir väldigt bar när författaren själv läser sin bok. När jag var liten så var det barnprogram där bla Astrid Lingren läste flera av sina böcker och jag bara älskade dessa program och satt som klistrad vid tvn. Nu tillbaka till Guds starka arm. Arvid Karlsson är en mycket elak man som slår sin fru Aili och sina barn. En morgon hittas tyrannen ihjälslagen i sin säng. Vem har mördat honom? Är det hans fru? Utredningen som följer leds av kronolänsman Björnfot som slås av att Aili främst verkar lättad över sin mans död.

Som jag skrev i början så blev jag väldigt gripen av denna historia så lyssna på den säger jag bara den är så bra!!!

Fick ett telefonsamtal idag:

-Du skriver så konstiga saker på din blogg.

-Va? Hur menar du konstiga?

-Jo det där om inseminering av hund.

-Ja vad menar du?

-Det är tydligen flera som tror att du skrivit om dig och din hund?

-Va? Är folk inte kloka. Skulle jag skriva och ifågasätta mitt eget handlande i så fördömande ord. Och OM och då menar jag OM det nu hade varit jag som gjort på detta sätt hade jag skrivit att det gällde mig och min hund rakt ut! 

Jag blir aldeles matt. Inlägget varför lyssnar man inte på naturen? handlar INTE om mig och Sirrah. Jag förstår inte riktigt hur man kan tolka inlägget som att det är något jag skulle gjort då jag fördömer handlingen men men.

Det är nog så om man är ärlig och säger vad man tycker så  hamnar man lätt i skottlinjen. Men skjut ni bara jag får ducka bäst jag förmår. Blir det för mycket och för intensiv eldgivning får jag gräva mig en skyttegrav och skjuta tillbaka.

Ha en bra helg alla bloggläsare och till min telefonkamrat jag är nykter när jag skriver detta.

Äntligen har Sirrahs diplom från anlagsprovet kommit!!! Nu ligger även resultatet ute på Hunddata!!!