Dagen drog igång ganska tidigt.

Jag var hos Gunilla vid 7:45 för att gå en promenad med hundarna. Det var några minusgrader och marken var täckt av frost. Det var en skön promenad. Vi stannade på ett ställe och lät hundarna göra varsitt uppletande. Sirrah var riktigt duktig hon plockade 5 av 6 föremål. Hon hade lite svårt att koncentrera sig när de andra hundarna skällde lite, men det var bara att ropa in henne och börja om så gick det bra.

Efter avslutad promenad for jag iväg för att byta däck på bilen. Som det sanna miljösvin jag är så kör jag dubbdäck. Men när hjulen på bilen är stora som skottkärrehjul så måste man nästan ha dubbat för att ta sig fram när det blir lite isigt. Efter att jag och pappa med gemensam kraft lagt om däcken så for jag hem och röjde i köket sedan en snabbis till panduro för att shoppa till mitt senaste pyssel projekt. Om det blir någorlunda bra så lägger jag ut bilder. Självklart så glömde jag det viktigaste men men. Jag kan åka dit imorgon.

Sen tog jag tag i jobbet som jag skjutit på hela veckan nämligen att skriva utvecklingssamtals lappar till åk 9 i no. Nu är jag äntligen klar!!!! Who hoo!!

Dax att krama kudden.

Här kommer en bild på marodören som störde min nattsömn här om natten. Som de flesta misstänkta brottslingar så vill hon INTE vara med på bild.

Sedan i fredags så bor Efwas katt hos mig o Sirrah. Sirrah gillar katten och jag tror att gillandet är besvarat från kattens håll oxå. Allt har funkar bra förutom att katten tycker att det är lite trist att inte få gå ut, men i natt höll jag på att bli tokigt. Kattskrället gick runt och jamade som en besatt. det var nästan så att jag trodde atthon löpte men jag vet ju att hon är kastrerad. Tillslut stängde jag dörren till sovrummet för att dämpa oljudet och odjuret. Tur att det är höstlov så man kan sovamiddag om det behövs.

När jag imorse lämnade in bilen så förklarade jag för killen som tog emot bilen när SERV lampan lös. Den lyser nämligen inte hela tiden så jag tänkte att det kunde vara bra att veta när lampan lyser. När jag startar bilen på morgonen lyser inte lampan men om jag gör ett kort stopp och sedan startar bilen igen DÅ lyser lampan . Väntar jag dock ca 30 min innan jag startar bilen igen så lyser inte lampan. Killen var måttligt intresserad och sa ja ja vi kopplar in en dator och gör en felsökning. Okej sa jag och åkte hem. Vid lunch ringde pappa och meddelade att de för två timmar sedan ringt från verkstaden och sagt att det inte var något fel på bilen och att lampan inte lös. Pappa berättar då när lampan lyser och frågar killen om han testat detta. Nej så hade han inte kollat så han skulle testa de och återkomma.

Vid tre tiden ringer verkstaden igen och säger att ja lampan lyser ibland men att datorn inte hittar någon felindikation när man gör en felsökning så det är inget att göra. Så det var bara att åka och hämta bilen.

Skönt att ha den tillbaka. Jag gillar verkligen min bil och den frihet som den ger mig!!!

I morse for jag och Sirrah i väg med bilen för att lämna den på verstan så att de kan kolla den förbenade lampan som envisas med att tändas i tid och otid. Vi tog bussen hem. Det gick riktigt bra förutom att Sirrah inte gillar att gå på så då bar jag henne. Tur att hon inte är å stor. Sen satt hon och tittade nyfiket på alla människor. Två damer som satt bakom oss kommenterade hennes snygga prickiga regntäcke. När vi gick av var det inga problem hon gick fin ner för trappstegen. Sen var det en promenad hem i hällande regn som gällde. Nu är vi hemma och har ätit lite frukost och jag sitter med en kopp hett te för att få upp värmen.

I dag fick jag beskedet att en träningskamrat har avlidit. Hon drabbades av bukspottkörtelcancer tidigt i våras, som  jag förstår det så är det en cancerform med väldigt hög dödlighet. Det känns jobbigt och svårt att fatta, hon var bara 58 år gammal. Livet är så skört.

 Mina tankar går till hennes familj. Vila i frid.

I lördag var det dags för avslutning av allmänlydnaskursen. Värdet var sådär solen lös med sin frånvaro och regnet lurade bakom molnen men vi klarade oss från att bli blöta. Några av oss blev lite leriga efter diverse halkolyckor i det geggiga gräset men vad gör väll de om man har kul. Här nedan är en bild på de tapra deltagrna saknas gör dock Lina o Sirrah då Lina for i väg på höstlov. Från höger är det Monica o Leon som ju var katten bland hermelinerna sedan kommer Sven-Erik och hans fru som jag tyvärr glömt namnet på och Smilla, Lisen med Majsan, Birgitta o Silas Per o Nova. De hade ett väldigt sjå att samlas för fotografering så de momentet är något jag måste ta med på nästa kurs. Moment fotografering.

i början av veckan var jag och hjälpte min brorson Robin med sina läxor. Vi pluggade matte, historia och engelska. Då Robin går i trean så kändes det inte som om det var några problem men det skulle visa sig att jag skulle få bakläxa. För dagen efter ringer min bror och försöker lite fint säga att jag måste kolla stavningen bättre och att Robin måste jobba mera med sin handstil. Så nästa gång får jag vara mera noga så att jag slipper bakläxa!!!