För ett par år sedan satt jag en eftermiddag skulle gissa att det var en söndag och sappade runt mellan olika kanaler för att se om det fanns något intressant att titta på. Jag vet inte vad det var som gjorde att jag fastnade de för just detta program men fast blev jag. Programmet hette "Min vän Elsa". I programmet får vi följa Elsa en nu åttig årig kvinna som är så kutryggig att hon nästan serut som en fällkniv när hon stapplar fram med sin käpp. Hon är tandlös och rynkig men har en livsglädje som jag sällan skådat. När Elsa var bara 15 år gammal anmälde hennes egen mamma henne till barnavådsnämden som sinnesslö. Vilket gjorde att man kom och hämtade Elsa och spärrade in henne på mentalsjukhus. Där blev Elsa sittande i över 20 år ända tills hennes mamma blev dålig och behövde hjälp för att klar sig, då skrev mamman till någon myndighet har glömt vilken och bad att Elsa skulle bli utskriven för att ta hand om sin gammla mamma. Så efter 20 år blev Elsa utskriven för att tahand om sin mamma, vilket hon gjorde fram till mammans död. Elsa berättar i programmet om de olika instutitionerna som hon vistats på genom åren. Den ena hämskare än den andra. Hon klassades som sinnesslö och blev tvångssteriliserad. Trots allt som Elsa fått utstå är hon nu en sprudlande och glad kvinna. Ja en gladare och hjärtligare människa får man leta länge efter. Jag förundrades över den glädje och värme som Elsa utstrålar. Jag blir varm i själen när jag tänker tillbaka på programmet om Elsa och hennes livsöde.

Efter att jag sett programmet var jag aldeles uppfylld av de och berättade om det på jobbet. Tydligen med sådan inlevelse att flera av mina arbetskamrater ville se programmet. Efter ca två veckor såg jag att programmet skulle gå i repris. Jag spelade in programmet och  lånade ut det till ja nog var det häften av mitt arbetslag tror jag. Jag vet inte om programmet går att se på SVT play eller om det går att köpa men om ni har möjlighet så se det fantasktiska porträttet av en underbar kvinna och ett grymt livsöde. Min vän Elsa.

 

Marie

28 april 2009 08:32

Kanske har du den hemma så jag kan få låna den på fredag? Mingrid löper men det gör kanske inget? Jag tar med tikskydd... åh, vad roligt det ska bli. kram

http://www.kennelceciklas.se

 

Maria

28 april 2009 12:57

Har också sett det. Helt underbar lite gumma:-)
Hoppas allt e bra med dig tyvärr ses vi inte på onsdag, kan inte komma då!! Kram Till dig och vovven

 

Susanne Persson

11 februari 2017 11:42

Hej Marie-Louise! Har du kvar dokumentären? Jobbar inom vård och omsorgsprogrammet och filmen verkar värdefull i olika kursupplägg. Med vänlig hälsning Susanne från Skåne

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har beslutat att sluta med denna blogg då jag känner att jag inte riktigt har tiden eller inspirationen till att hålla den så uppdaterad som jag vill. Jag och en vän till mig har dessutom startat en bokblogg tillsammans så.... Jag hoppas att ni...

Vill börja med att säga att bloggen nu har nytt namn : Myggan, Sirrah och Hedwig   Hedwig har nu bott hos oss i ett par dagar och någon form av vardag har infunnit sig. Nu kommer jag troligen att få äta upp dessa ord men Hedwig är en väldigt lätt...

I fredags efter jobbet åkte jag och hämtade min efterlängtade lilla valp. Nu när det äntligen var dax ( jag har ju väntat med att ta hem henne tills jag gick på sommarlov) så kände jag mig väldigt nervös. Man kan ju tycka att jag borde vara lugn då d...

I går gick jag och Sirrah en heldagskurs för Annica Aller och det var jätte givande.  Vi började med att presentera oss och berätta lite om vad vi ville ha hjälp med.  Ja sa att det som vi har bekymmer med just nu är gungan och att hon på tävling hop...

Fastjust nu känns det som en lååång väntan och att den är för lång.  Nu är det bara 11 dagar kvar tills Hedwig flyttar hem till mig och Sirrah.  I går tjuvstartade vi liye genom att Sirrah fick träffa Hedwig och vi gick en liten runda tillsammans. En...